Skräcken

Godkväll folkens.
Tittar på Sofias Änglar och bölar såklart.. Råkänslig nu!
Min skräck skulle vara att få cancer-besked. Tänk då att ha allt.. Tre barn, man & hus. Vara hyperaktiv och sportig sedan länge och ha det gemensamt med familjen. Sedan behöva förbereda sig själv och alla på att snart.. Snart, finns man inte mer.
Alltså hur fan tar man en sån sak på ett bra sätt?
Hur kan en människa sluta med ett sånt öde?
Jag hatar vissa livsöden. Det kan vara så fruktansvärt orättvist så jag blir ledsen och förbannad.
Jag själv är livrädd för döden eller cancer.. Klarar inte av att prata eller tänka på det för länge. Blir knäppt nervös och bitter!
Önskar att det snaaart kommer ett jäkla botemedel mot allt ont här i världen!!
Speciellt mot cancer.
Är det för att jag är i just min ålder nu, som man hör så himla mycket om just cancer? Eller är det för att jag är så nojig över det? Varför blir så många drabbade nu?!

Ägnar självklart en varm tanke åt min älskade vän Hampee, som fick kämpa hårt emot den här grymt elaka sjukdomen. Du är vår ängel!
En människa fylld med glädje åt livet.
Vi saknar dig!

Aa usch nu blev det djupt! Men jag är rätt djup nu för tiden.

Läste min kusins blogg förut, tänkte avsluta med något skoj. Hon skrev att hon var nöjd med något hon gjort, att hon var Kvung! (kvinnlig kung, tyngre än drottning liksom)
Tyckte jag var kul!

Ta hand om er. Och Carpe Diem mina vänner.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0